You are here: Home >Archive for oktober, 2011

Dagen efter

IgÄr besökte jag Stocken, Stockholms nation, för första gÄngen. Efter tvÄ och en halv timmes vÀntan, trippade vi in med vÄrt nyfunna kösÀllskap. Natten spenderades pÄ dansgolvet tillsammans med tre fransmÀn, en skotte, en kalifornienkille, och en tjej som jag tror var ifrÄn Tyskland. Utomordentligt bra kvÀll tyckte jag!

Det Àr sÄ billigt i baren pÄ nationerna att man allt för lÀtt blir bakis dagen efter, och jag ville helst inte tro mina ögon nÀr jag idag vakande och sÄg att klockan redan var halv tre pÄ eftermiddagen. Denna lördag blev alltsÄ kort, och istÀllet för att stÀda och plugga som stod pÄ schemat, passade jag pÄ att ta en liten springtur.

Imorgon kommer vÄr fina bÀsta Amanda hit!!


En nÄgot för stilla helg

Söndagar Ă€r ju alltid kom-ikapp-med-allt-plugg och stora-mat-handlar-dagen, men eftersom jag Ă€r ledig imorgon med sĂ„ förskjöts allt det trĂ„kiga. IstĂ€llet har jag bara slappat. Och gud sĂ„ seg man blir! Jag har sĂ„ mycket mer tid nu Ă€n under IB-Ă„ren, att jag gör mig sjĂ€lv till vĂ€rldens slöpotatis. Jag borde egentligen hitta pĂ„ nĂ„gonting mer produktivt att göra nĂ€r jag inte pluggar Ă€n att bara se pĂ„ serier…

Dessutom var det alltför lÀnge sedan jag satte fötterna pÄ ett dansgolv. Jag kÀnner att det Àr dags för en rikgit hejdundrande utgÄng snart. Kanske pÄ torstag, för dÄ ska vi besöka Stocken (a.k.a.  Uppsalas Stureplan).

Men igĂ„r gick vi iallafall pĂ„ bio, jag och Marie. ”Crazy, Stupid, Love” blev den fjĂ€rde underbart ovĂ€rda bion jag sett sedan jag flyttade hit. Fint!

SÄhÀr piffiga var damerna kvÀllen till Àra.

 


Avdammad systemkamera

Efter en halv förelĂ€sning gick jag idag hem. NĂ€rmare Ă€n sĂ„ kommer man knappt en ledig fredag. DĂ€refter skulle jag pluggat, men eftersom det just kommit ut ett nytt Grey’s Anatomy-avsnitt blev ju den planen körd i diket. Efter sjukhussĂ„pan bestĂ€mde vi oss för att det fortfarande var ganska opassande att plugga, sĂ„ bĂ„tflickorna begav sig istĂ€llet ut pĂ„ fotoĂ€ventyr.

Med kameran över axeln, och en Marie till förfogande, Äterfann jag den galna glÀdjen i att leka papparazzi. Under knappt en timma knÀppte jag av över trehundra bilder, och blev helt till mig flera gÄnger dÄ jag hittade sÄdant dÀr perfekt portrÀttljus. FÄ saker gör mig sÄ lycklig som sagolikt ljus!

Just innan vi var klara, stötte vi ihop med tvĂ„ killar, en chilienare  och en sydafrikan. De var i Uppsala och typ-studerade-men-inte-riktigt, och de fick för sig att jag var frĂ„n Amerikat, och tydligen hade en av dem nĂ€stan lyckats hyra en husbĂ„t han med, men snubblat pĂ„ mĂ„llinjen. Fast lika glad var han för det, men gladare var nog vi. Vi skiljdes Ă„t efter Islandsbron, och de lovade att hĂ€lsa pĂ„ nĂ„gon gĂ„ng i vĂ„r bĂ„t och tĂ€nda lĂ€gereld utanför. SpĂ€nnande möte…


RuggvÀder

Hej. Det regnar. Mycket.

SÄ nu sitter jag hÀr likt en drÀnkt katt och försöker fÄ mig sjÀv att dyka ned i kemiboken. Men det Àr inte helt lÀtt att hitta motivation till sÄdant nÀr man redan varit i skolan frÄn gryning till skymning.

OvĂ€dret för dessutom med sig att det gungar kolossalt mycket, och erfarenheten sĂ€ger mig att det dĂ„ Ă€r det farligt att plugga. Mindre farligt Ă€r det, har jag hört, att titta pĂ„ Grey’s Anatomy. Gossip Girl sĂ€gs ocksĂ„ vara ganska sĂ€kert…


Jag kÀnner mig i utmÀrkt form!

Morgonen var svÄr denna mÄndag. Visserligen Àr de flesta mÄndagsmorgnar svÄra, men just den hÀr slog nog ÀndÄ nÄgot slags rekord. Jag skulle nÀmligen infinna mig i förelÀsningssalen klockan Ätta och femton, med vetskapen om att inte fÄ slippa undan kemibegreppen förÀn klockan tolv. Fyra lÄnga timmar. OuthÀrdligt lÄnga.

VĂ„r kĂ€re lĂ€rare, som om möjligt Ă€r Ă€nnu vĂ€rre Ă€n Katedralskolans sĂ€msta, och kanske gulligaste, kemilĂ€rare, hade nog ocksĂ„ han anat att det skulle komma att bli en tung förmiddag. DĂ€rför lade han fram detta meddelande pĂ„ den dammiga gamla overheaden, just som ett antal ofĂ€rskĂ€mda studenter slutit ögonen för en sekund i hopp om att mentalt fĂ„ försvinna frĂ„n förelĂ€sningen. TĂ€nk positivt! Nu Ă€r det bara tre timmar kvar…


GrannsÀmja

Imorse dÄ bÄtflickorna satt och avnjöt sin helgfrukost, knackade det lite försiktigt pÄ ytterdörren. Besökare Àr nÄgot vi inte haft allt för mÄnga av hÀr, och dÀrför blev vi mÀkta förvÄnade. Vid dörren stod nu vÄr grannes syster, som Àven hon visade sig vara vÄr granne. Tydligen bodde hon tvÄ bÄtar bort.

NÀmda dam  bjöd hur som helst hem oss pÄ födelsedagskalas.Vi tackade ja, och trots att vi bÀvade nÄgot inför visiten, trippade vi ÀndÄ dit fram emot kvÀllen för att visa att vi var civiliserade töser. TvÄ timmar och var sin bit Àppelkaka senare tyckte vi ÀndÄ kunna sÀga oss vara inne i granngemenskapen. Inte illa för en vanlig söndag!

Under tiden fick vi dessutom reda pĂ„ orsaken till den senaste tidens ökning i vĂ„r bĂ„ts gungning (och dĂ€rmed Ă€ven grunden till min nyfunna sjösjuka). VĂ„r nĂ€rmsta granne hade nĂ€mligen tagit bort en av vĂ„ra förtöjningsrep, eftersom han tyckte det blev mer behĂ€ndigt att parkera sin lilla plasteka dĂ„. Vi fick löfte om att detta rep Ă„ter ska sĂ€ttas fast. Det dĂ€r med sjösjukan gav honom nog lite dĂ„ligt samvete…

VĂ€lparkerad plasteka


Ensligt sÀllskap

Det hÀr har varit den mest osociala dagen i vÀrldshistorien. Typ. Iallafall jÀmfört med Maries finfina Sara-dag. De har shoppat, fikat och umgÄtts hela dagen, och nu Àr de ute och Àter pÄ nÄgon fin italiensk restaurang. SjÀlv har jag försökt att plugga, men misslyckats, och istÀllet lyckats slösa bort en hel dag med att hitta pÄ ursÀkter för att inte öppna skolböckerna.

Denna smĂ„tt patetiska kvĂ€ll har jag Ă€tit hĂ€mtpizza och druckit ett glas vitt i mitt eget sĂ€llskap. Att jag ocksĂ„ pratat i telefon med bĂ„de mamma och Amanda gör ju i och för sig aftonen snĂ€ppet mindre sorglig, och nĂ€stan, nĂ€stan en gnutta mysig. Men inte riktigt…

HÀr borde jag infoga en bild som gör inlÀgget lite mer intressant, men eftersom jag inte fotat pÄ Är och dar ligger kameran nedpackat i nÄgon plastback pÄ övervÄningen. Det fÄr helt enkelt duga med denna text för ikvÀll, och sÄ sÀtter vi hoppet till att jag lyckas börja fota igen inom en snar framtid.


I vÀntan pÄ en fredagskvÀll

Fredag Àr vÀl menad att vara studenternas pluggdag, helt förelÀsningsfri som den Àr för de flesta. Vanligtvis brukar jag inte ha sÄdan lyx att jag Àr ledig pÄ veckans bÀsta dag, och nu nÀr jag, som idag, Àntligen Àr det, vill jag ju knappast spendera den med nosen i fysikboken.

DÀrför har vi idag gjort staden (investerat i nödvÀndigheter sÄ som nagellack, eyeliner, och vackerfinkjol), handlat mat pÄ vÄrt kÀra Willys, och stÀdat iordning inför kvÀllens förfest. Ett gÀng forna skarabor ska titta förbi ikvÀll, och dessutom fÄr vi finbesök i form av Maries Sara.

Eftersom jag som vanligt Ă€r klar en timma före Marie, sitter jag nu och strosar runt i cybervĂ€rden och lĂ€ser om parisiska studier…


Skvallertanten

Jo tack, studierna gÄr bra. Matten Àr sÄ utomordentligt logisk, och fysiken fasligt spÀnnande. Fram till att jag stötte pÄ en kÀr gammal vÀn vill sÀga.

FrÄn att ha haft en beundransvÀrd pluggmoral, till att för var dag svagare och svagare se vikten av att ha kontrol pÄ förelÀsningsanteckningar och centralprovsfrÄgor. Allt pÄ grund av Gossip Girl. Hon Àr finurlig denna flicka. BÄde mig och Marie har hon lockat in i sitt nÀt, och nu sitter vi klistrade framför vÄra datorer minst tre gÄnger fyrtiotre minuter om dagen.

Nu har jag dock sett sista, eller kanske iallafall nÀst sista, avsnittet för dagen, och ska bege mig mot Alexandra och hennes nyrenoverade lÀgenhet.

Kanske fĂ„r jag öva lite till för att fĂ„ till den rĂ€tta Upper-East-Side-Looken…


Lite rum att andas, Àntligen.

Jag saknar att skriva. Det var ju sÄ lÀnge sedan jag ens skrev nÄgonting av vÀrde pÄ svenska, att jag egentligen nog glömt bort hur man gör. Men det spelar ingen roll.

Den skrikrosa glittrande röran hĂ€r hindrade mig dock frĂ„n att ens orka tĂ€nka pĂ„ min blogg. SĂ„ jag stĂ€dade upp. Lite renare, men Ă€ndĂ„ hemtrevligt. ÄndĂ„ jag.

Jag vet inte om det var ett sammantrÀffande att just samma sak skedde i vÄr husbÄt nu fram mot kvÀllskvisten. FrÄn ett klottrigt, och förfÀrligt dammigt, skyffe, till ett lugnt och mysigt litet bo. Befriande enligt Marie, och jag hÄller med.