You are here: Home >Archive for oktober, 2011

Dagen efter

Igår besökte jag Stocken, Stockholms nation, för första gången. Efter två och en halv timmes väntan, trippade vi in med vårt nyfunna kösällskap. Natten spenderades på dansgolvet tillsammans med tre fransmän, en skotte, en kalifornienkille, och en tjej som jag tror var ifrån Tyskland. Utomordentligt bra kväll tyckte jag!

Det är så billigt i baren på nationerna att man allt för lätt blir bakis dagen efter, och jag ville helst inte tro mina ögon när jag idag vakande och såg att klockan redan var halv tre på eftermiddagen. Denna lördag blev alltså kort, och istället för att städa och plugga som stod på schemat, passade jag på att ta en liten springtur.

Imorgon kommer vår fina bästa Amanda hit!!


En något för stilla helg

Söndagar är ju alltid kom-ikapp-med-allt-plugg och stora-mat-handlar-dagen, men eftersom jag är ledig imorgon med sÃ¥ förskjöts allt det trÃ¥kiga. Istället har jag bara slappat. Och gud sÃ¥ seg man blir! Jag har sÃ¥ mycket mer tid nu än under IB-Ã¥ren, att jag gör mig själv till världens slöpotatis. Jag borde egentligen hitta pÃ¥ nÃ¥gonting mer produktivt att göra när jag inte pluggar än att bara se pÃ¥ serier…

Dessutom var det alltför länge sedan jag satte fötterna på ett dansgolv. Jag känner att det är dags för en rikgit hejdundrande utgång snart. Kanske på torstag, för då ska vi besöka Stocken (a.k.a.  Uppsalas Stureplan).

Men igÃ¥r gick vi iallafall pÃ¥ bio, jag och Marie. ”Crazy, Stupid, Love” blev den fjärde underbart ovärda bion jag sett sedan jag flyttade hit. Fint!

Såhär piffiga var damerna kvällen till ära.

 


Avdammad systemkamera

Efter en halv föreläsning gick jag idag hem. Närmare än sÃ¥ kommer man knappt en ledig fredag. Därefter skulle jag pluggat, men eftersom det just kommit ut ett nytt Grey’s Anatomy-avsnitt blev ju den planen körd i diket. Efter sjukhussÃ¥pan bestämde vi oss för att det fortfarande var ganska opassande att plugga, sÃ¥ bÃ¥tflickorna begav sig istället ut pÃ¥ fotoäventyr.

Med kameran över axeln, och en Marie till förfogande, återfann jag den galna glädjen i att leka papparazzi. Under knappt en timma knäppte jag av över trehundra bilder, och blev helt till mig flera gånger då jag hittade sådant där perfekt porträttljus. Få saker gör mig så lycklig som sagolikt ljus!

Just innan vi var klara, stötte vi ihop med tvÃ¥ killar, en chilienare  och en sydafrikan. De var i Uppsala och typ-studerade-men-inte-riktigt, och de fick för sig att jag var frÃ¥n Amerikat, och tydligen hade en av dem nästan lyckats hyra en husbÃ¥t han med, men snubblat pÃ¥ mÃ¥llinjen. Fast lika glad var han för det, men gladare var nog vi. Vi skiljdes Ã¥t efter Islandsbron, och de lovade att hälsa pÃ¥ nÃ¥gon gÃ¥ng i vÃ¥r bÃ¥t och tända lägereld utanför. Spännande möte…


Ruggväder

Hej. Det regnar. Mycket.

Så nu sitter jag här likt en dränkt katt och försöker få mig sjäv att dyka ned i kemiboken. Men det är inte helt lätt att hitta motivation till sådant när man redan varit i skolan från gryning till skymning.

Ovädret för dessutom med sig att det gungar kolossalt mycket, och erfarenheten säger mig att det dÃ¥ är det farligt att plugga. Mindre farligt är det, har jag hört, att titta pÃ¥ Grey’s Anatomy. Gossip Girl sägs ocksÃ¥ vara ganska säkert…


Jag känner mig i utmärkt form!

Morgonen var svår denna måndag. Visserligen är de flesta måndagsmorgnar svåra, men just den här slog nog ändå något slags rekord. Jag skulle nämligen infinna mig i föreläsningssalen klockan åtta och femton, med vetskapen om att inte få slippa undan kemibegreppen förän klockan tolv. Fyra långa timmar. Outhärdligt långa.

VÃ¥r käre lärare, som om möjligt är ännu värre än Katedralskolans sämsta, och kanske gulligaste, kemilärare, hade nog ocksÃ¥ han anat att det skulle komma att bli en tung förmiddag. Därför lade han fram detta meddelande pÃ¥ den dammiga gamla overheaden, just som ett antal ofärskämda studenter slutit ögonen för en sekund i hopp om att mentalt fÃ¥ försvinna frÃ¥n föreläsningen. Tänk positivt! Nu är det bara tre timmar kvar…


Grannsämja

Imorse då båtflickorna satt och avnjöt sin helgfrukost, knackade det lite försiktigt på ytterdörren. Besökare är något vi inte haft allt för många av här, och därför blev vi mäkta förvånade. Vid dörren stod nu vår grannes syster, som även hon visade sig vara vår granne. Tydligen bodde hon två båtar bort.

Nämda dam  bjöd hur som helst hem oss på födelsedagskalas.Vi tackade ja, och trots att vi bävade något inför visiten, trippade vi ändå dit fram emot kvällen för att visa att vi var civiliserade töser. Två timmar och var sin bit äppelkaka senare tyckte vi ändå kunna säga oss vara inne i granngemenskapen. Inte illa för en vanlig söndag!

Under tiden fick vi dessutom reda pÃ¥ orsaken till den senaste tidens ökning i vÃ¥r bÃ¥ts gungning (och därmed även grunden till min nyfunna sjösjuka). VÃ¥r närmsta granne hade nämligen tagit bort en av vÃ¥ra förtöjningsrep, eftersom han tyckte det blev mer behändigt att parkera sin lilla plasteka dÃ¥. Vi fick löfte om att detta rep Ã¥ter ska sättas fast. Det där med sjösjukan gav honom nog lite dÃ¥ligt samvete…

Välparkerad plasteka


Ensligt sällskap

Det här har varit den mest osociala dagen i världshistorien. Typ. Iallafall jämfört med Maries finfina Sara-dag. De har shoppat, fikat och umgåtts hela dagen, och nu är de ute och äter på någon fin italiensk restaurang. Själv har jag försökt att plugga, men misslyckats, och istället lyckats slösa bort en hel dag med att hitta på ursäkter för att inte öppna skolböckerna.

Denna smÃ¥tt patetiska kväll har jag ätit hämtpizza och druckit ett glas vitt i mitt eget sällskap. Att jag ocksÃ¥ pratat i telefon med bÃ¥de mamma och Amanda gör ju i och för sig aftonen snäppet mindre sorglig, och nästan, nästan en gnutta mysig. Men inte riktigt…

Här borde jag infoga en bild som gör inlägget lite mer intressant, men eftersom jag inte fotat på år och dar ligger kameran nedpackat i någon plastback på övervåningen. Det får helt enkelt duga med denna text för ikväll, och så sätter vi hoppet till att jag lyckas börja fota igen inom en snar framtid.


I väntan på en fredagskväll

Fredag är väl menad att vara studenternas pluggdag, helt föreläsningsfri som den är för de flesta. Vanligtvis brukar jag inte ha sådan lyx att jag är ledig på veckans bästa dag, och nu när jag, som idag, äntligen är det, vill jag ju knappast spendera den med nosen i fysikboken.

Därför har vi idag gjort staden (investerat i nödvändigheter så som nagellack, eyeliner, och vackerfinkjol), handlat mat på vårt kära Willys, och städat iordning inför kvällens förfest. Ett gäng forna skarabor ska titta förbi ikväll, och dessutom får vi finbesök i form av Maries Sara.

Eftersom jag som vanligt är klar en timma före Marie, sitter jag nu och strosar runt i cybervärden och läser om parisiska studier…


Skvallertanten

Jo tack, studierna går bra. Matten är så utomordentligt logisk, och fysiken fasligt spännande. Fram till att jag stötte på en kär gammal vän vill säga.

Från att ha haft en beundransvärd pluggmoral, till att för var dag svagare och svagare se vikten av att ha kontrol på föreläsningsanteckningar och centralprovsfrågor. Allt på grund av Gossip Girl. Hon är finurlig denna flicka. Både mig och Marie har hon lockat in i sitt nät, och nu sitter vi klistrade framför våra datorer minst tre gånger fyrtiotre minuter om dagen.

Nu har jag dock sett sista, eller kanske iallafall näst sista, avsnittet för dagen, och ska bege mig mot Alexandra och hennes nyrenoverade lägenhet.

Kanske fÃ¥r jag öva lite till för att fÃ¥ till den rätta Upper-East-Side-Looken…


Lite rum att andas, äntligen.

Jag saknar att skriva. Det var ju så länge sedan jag ens skrev någonting av värde på svenska, att jag egentligen nog glömt bort hur man gör. Men det spelar ingen roll.

Den skrikrosa glittrande röran här hindrade mig dock från att ens orka tänka på min blogg. Så jag städade upp. Lite renare, men ändå hemtrevligt. Ändå jag.

Jag vet inte om det var ett sammanträffande att just samma sak skedde i vår husbåt nu fram mot kvällskvisten. Från ett klottrigt, och förfärligt dammigt, skyffe, till ett lugnt och mysigt litet bo. Befriande enligt Marie, och jag håller med.