Imorgon börjar Mocks. Jag sitter här och intalar mig själv att jag inte bryr mig ett dugg. Det spelar ingen roll hur det går, och jag har inte pluggat.

Men jag har tio prov den här veckan. Och jag bryr mig.

Den här bilden visar allt. Den gör mig lycklig.

Blommande buskar, sommar, kofta, och att kunna läsa en bok i trädgården just därför att man vill.

Det känns som att jag står och stampar i bloggen. Jag varken vill eller har motivationen till att ta ett steg i någon riktning. Men ett steg måste ju tas, om det ska finnas någon som helst anledning att behålla detta finfina ställe kallat glammigt.se.

Samtidigt så är det ju mitt ställe. Det är ju jag som bestämmer. Och just nu i detta tillfälle så känner jag för att skriva. Det är ju nästan ett steg. Eller iallafall så är det en fläkt åt en riktning. Och även om det inte är den riktning jag sedan faktiskt väljer, så är det okej. Just nu vill jag bara skriva.

Kanske är det dessutom bra att jag får skriva, ordbajsa, och förmedla mina tankar i text. Det är på något sätt en förmåga jag delvis tappat i och med hela den här karusellen med IB.

Så, detta är en fläkt åt en riktning, och egentligen betyder det ingenting. Det är mest bara en massa text.

Åh, jag vill göra om bloggdesignen. Pang, bom, och så tröttnade jag på det överglada rosaglittriga. Kanske inte så konstigt i och för sig. Om tre veckor så tänker jag vara ledig i en hel massa dagar, så då kanske jag får tid.

Då ska jag dessutom börja springa. Ja, jag ska komma i form, bli stark och en uns mer harmonsik än mitt lättexploderade jag som vandrar omkring nu för tiden. Bara snön försvinner först. Det måste den banne mig. Annars går jag ut och sparkar och skriker och gråter och svär. Lättexploderad var det.

1. Sex koppar kaffe är alldeles för mycket för mig.

2. I fösta-gångs-lägenheter ska man ha mindre nya soffor.

3. Rockklädda pojkar är väldigt fint.

4. Dyra resor till Uppsala kan vara mäkta värda att lägga pengar på.

Some day, I’ll start taking pictures again. Now, tupplur.

 Såhär blir jag av den där jäkla potatislabbrapporten. Galen!

Jag får väl ta och titta till mina små potatisar nu igen, var liksom tvungen att halvt göra om labben hemma dessutom.

Glass… Ja, jag letade igenom Lightroom-arkivet efter en bild som kunde illustrera mit hat emot labbrapporter. PÃ¥ nÃ¥got sätt känns det som att denna bild snarare visar att jag är rejält hungrig. Tur nog har vi inte nÃ¥gon Ben & Jerry’s-glass hemma, annars hade det nog blivit min frukost!

Men labbrapporter ja. Hat! Jösses alltså. Nu har jag bara en DCP kvar, och det är en jäkla tur det..

Ett grattis till mig som överlevde dagen. Och ett bamsegrattis till Amanda!