De senaste dagarna har båten gungat mer än lovligt, och eftersom jag snart börjar få slut på åksjuketabletter bestämde vi oss för att på nytt försöka förtöja vårt hem. Arve har ju lärt mig tekniken; man virar repet runt stången och sedan använder man sin egen tyngd för att föflytta båten.

Vad han glömde nämna var att repet kan glida av stången. Och då hamnar man i vattnet. Plums. Som tur var hann jag fånga mig själv med hjälp av repet, så det var bara foten och mammas stövel som fick bada.

Fyrisån har väldigt brunt vatten.

Förresten så är jag fortfarande spritt språngande levande. Jag kliver upp var dag och brygger två koppar kaffe, medan jag strosar runt på Internet, för att senare som vanligt bege mig till skolan några minuter försent.

Imorgon blir det dock ingen försening till skolan, utan då ska jag istället komma försent till stan. Och julklappsstrosa. Det är en decemberlördag det. Japp.

Här är något sött för den som råkar titta förbi.

I övermorgon får jag kramma henne. Min pälskling!

Det var såpbubblans dag denna tisdag. En söt gammal forskare kom in under vår kemilabb igår och meddelade oss detta. Det skulle firas med en såpbubblemaskin som skulle blåsa ut bubblor över hela staden. På grund av gråtung regndroppsluft dödades dock varenda liten rengbågsskimmrande svär så snart den formats. Det låg en himla massa bubblor på marken iallafall.

Varför är jag alltid en bergochdalbana? Upp, ned, upp, ned. Men jag tror det bara är att acceptera, för jag verkar inte kunna ändra på det. Det gäller väl mest att nere i dalarna veta att man snart är högt uppe i skyn. Kanske redan om några timmar.

Tentamensdags. Jag skulle hellre sitta kvar här vid köksbordet och dricka kaffe.

Snart är det helg och det ska bli mys! Nu, packa godis och bege sig till Bergsbrunnagatan sal 2.

Det är med glädje jag välkomnar tillbaka våra gamla grannar. Jag som trodde de hade flytt för vintern, men nu kvackar det åter i ån. Strax är det dags att åka till Ångströms för en fyra timmars kemilabb, men innan dess är det frukost. Eller brunch.

Det är inte roligt att blogg när ens kära, älskade, underbara dator har dött. Ett glas vatten utspillt på ett köksbord, och sedan bara svart.

Så därför har det varit tyst här.

Säg hej till vÃ¥r nya granne, Sunbeam Uppsala. Hon är nÃ¥got närgÃ¥ngen. SÃ¥pass närgÃ¥ngen att hon slog av en plÃ¥tremsa frÃ¥n vÃ¥rt tak dÃ¥ hon parkerade sig.  Men vi är ju inte precis bortskämda med artiga grannar sedan innan…

Bilden är förövrigt tagen från mitt sovrumsfönster. Jag kan i princip klappa på henne godnatt innan jag går och lägger mig!

Julklappar, matlådor, kemiuppgifter. Alltihop borde jag ta tag i. Men att prokrastinera är det mest behändiga, speciellt när man egentligen inte har allt för mycket att göra. Det är då jag skjuter upp saker som bäst. Och så hoppar jag istället in i nästa Jane Austen bok, Pride and Prejudice. Snabbmakaroner går väl bra den här veckan?