You are here: Home >Archive for november, 2010

I sjukans töcken

S6300643

Jag medger; det var ett tag sedan nian…

Sjuklingar borde fÄ ligga i soffan och titta pÄ film. Och glass borde de fÄ. Jag fÄr plugga. Tack!


NĂ€r timman snart skola stunda

Inkluderingen av bilden nedan kan tyckas helt slumpartad, och det Àr den ocksÄ. Men nu nÀr jag tÀnker efter passar den bra dÀr den Àr, för jag kÀnner nÀmligen en ganska stor uns avund gentemot just dessa tvÄ personer. De har sina svenska-orals avklarade.

Imorgon Ă€r det min tur. Hej. HjĂ€lp. Sedan ska jag försöka leva vidare, fika pĂ„ Nockes och sĂ„dant…

IMG_7343


NÀr Ären gÄtt

22maj 039

IM000210

Jag har fastnat i det dÀr att titta igenom mappar pÄ datorn innehÄllandes bilder frÄn förr. Idag trÀffade jag pÄ en trettonÄrig Charlotte som förmodligen just upptÀckt att det dÀr med att fotografera, det Àr inte sÄ dumt.

En fika med Ellen Àr himla bra det föresten. Det Àr sÄ skönt nÀr man kan reda ut saker, ja om Bellman, Söderberg, och livet. Imorgon blir det biografbesök för att fÄ se hur det stÄr till med vÄra icke-mugglar-vÀnner.


Black + white = gray, hurray.

IMG_9726

HÀr kommer ju bara upp en drös svartvita bilder som inte har nÄgon större mening, men det Àr vÀl bÀttre Àn ingenting alls. SÄlÀnge iallaflall.

Jag kÀnner mig segare Àn ett segt tuggummi nu ikvÀll. Förkyldningarna haglar tÀtt hÀromkring, och nu har jag troligen Äkt pÄ en till. Wonterfuuul!


Wii

IMG_1848

Joakim och hans Wii har flyttat hem igen, bara för nÄgra mÄnader. Maja Larsson gillar detta.


Sommarminne

DSC00891

Jag Àlskar den hÀr bilden. Den pÄminner mig om de tvÄ bÀsta jag vet. Bilden Àr nÀmligen tagen i sommras, nÀr Amanda, Marie och jag hade en grillpicknick vid i KÀllby vid VÀndern. HÀrligt!


Det som Àr litet lÀngre bort

IMG_9984

Helt plötsligt började jag lÀngta tillbaka till Frankrike. Men sedan kom jag pÄ att det nog egentligen inte var dit jag lÀngtade. Nej, det jag ville Ät var vÀl det dÀr roliga i resan, det som var sÄ lÄngt borta ifrÄn vardagen. För egentlgien Äker jag lika gÀrna tillbaka till Nottingham. Eller till veckan dÄ fransmÀnnen var hÀr, om det nu Àr tillÄtet med resor i tid.

Kort och gott Àr jag vÀl trött pÄ vardagen. Jag Àr trött pÄ att alla Àr trötta och stressade. Ja, jag Àr vÀl trött pÄ IB helt enkelt, vilket Àr ganska försÄerligt. Men det Àr inte lÄngt kvar, oh nej. Veckorna bara flyger förbi och snart Àr det maj!


En bortslösad dag?

IMG_1370

Idag har jag inte gjort nÄgonting sedan det ringde i de megafonlikande telefonerna för att tala om att skoldagen var över. Ingenting.

Förutom att jag spenderat underbar tid med de bÀsta vÀnner jag har, att jag Àtit god middag tillsammans med bland annat min bror som rÄkade hÀlsa pÄ hemma, och att jag legat i sÀngen och slöpratat med min mamma. Förutom det, ingenting.

Jag fÄr sÄ dÄligt samvete nÀr det gÄr sÄ mycket tid utan att jag pluggar, för jag vet ju att det Àr apmycket att göra i skolan egentligen. Men det jag antar att jag mÄste förstÄ, Àr att det Àr detta som Àr livet. Och man ska ju leva livet, sÀgs det ju.


Yo puedo hablar español, no?

Nu har jag bestÀmt mig. Jag ska bannemig lÀra mig prata spanska.

Jag fick en slags uppenbarelse nÀr vi var i England och delade rum med tvÄ fransyskor. I början pratade vi bara engelska, men sedan bestÀmde jag mig för att vÄga försöka prata franska med dem. KÀnslan av det band jag fick till dem var helt oslagbar!

Min dröm Ă€r ju att bli lĂ€kare, och att bli en bra sĂ„dan. Jag vill kunna fĂ„ folk att kĂ€nna sig trygga trots att de Ă€r pĂ„ ett sjukhus och i en inte allt för hĂ€rlig situation. Att dĂ„ kunna prata patientens eller annhörigas modersmĂ„l, det Ă€r nog verkligen ett bra sĂ€tt att skapa trygghet. Fast efter spanskan fĂ„r det rĂ€cka, annars flyger vĂ€l svenskan ur mitt huvud för gott…

IMG_1608De trevliga fransyskorna pÄ vandrarhemmet

Nej, nu ska jag ta en promenad, och sedan börja skriva pÄ den dÀr franskauppstsen som visst skulle in imorn. Trop marrant.


NÀr matte Àr en trÄkmÄns

IMG_1814

IMG_1833

IMG_1836

Hela dagen har spenderats med min kompis biologiboken. Detta har varit otroligt trÄkigt för Maja, som hela tiden tjatat pÄ mig att vi ska leka med hennes tygben. Till slut gav hon upp, men kom sedan tillbaka. Hon hade dÄ tydligen bestÀmt sig för att hÀmnas genom att Àta upp min matta..!