Tänk att ont-i-magenmonstret kan ta över en hel dag… Mamma proppade i mig tabletter imorse, och sedan dess har jag kännt mig ganska utslagen.

Men nu framåt kvällen har jag lekt lite i Lightroom iallfall. Gjort svartvita mallar och redigerat gamla bilder. Finfint det!

Slappardagar, de har en särskild plats i mitt hjärta. Det finns inte mycket bättre saker att ha för sig en onsdag än att till exempel titta igenom Lightroom-kursen man beställde i juli. Och att sedan bli inspirerad att plocka fram bilder tagna fram emot det absolut sista av sensommaren.

Här är alltså några foton från IBs Diploma Ceremony. Fint folk där!

Julklappshögen börjar sakta men säkert växa till sig. Men mitt bland de blommiga klapparna ligger hör och häpna en något försenad födelsedagspresent. Men vad gör ett halvår fram eller tillbaka?

Idag har jag föresten gjort en underbar upptäckt; Ellen är också ett morfar-prosten-fan! Mhm, nu vankas det sagostundsraster. Eller ja, efter JULLOVET alltså!

Jag förstår mig inte på mig själv, hur fort jag vänder. Ena studen är allt i livet jättebra, och tio minuter senare är jag nere i bott. Varför känna så, när man inte ens vet varför? Som om världen rasat samman, och man bara undrar vad som hänt. Sedan när man tänker på det inser man att inget ändrats och att allt är som det alltid varit.

Min mamma hänger tvätt ute i alla väder. Random, jag vet.

Att sitta och leta fina låtar på Spotify, det är måndagsunerhållning det. Alltså inte bara fina låtar, utan de där allra finaste. De som det inte finns så många av.

Fast av någon anledning råkade Waka Waka komma med på den spellistan. Jag är nog lite partysugen..