januari, 2009

Fredag idag, och jag hade storslagna planer. Nja, men jag skulle iallafall hem till Emily och ha filmkväll med henne och Torie. Nu ikväll visade det sig att Emily var sjuk, sÃ¥ vi fÃ¥r ta det nästa vecka istället. DÃ¥ har vi bestämt att lyxa till det med Ben & Jerry’s glass. Jag ska ocksÃ¥ försöka lära dem lite mer svenska innan Amanda och Marie kommer hit. För tillfället kan de bara säga kalkon, sÃ¥ det gÃ¥r det runt och säger hela tiden.

Idag har jag suttit djupt försjunken i Breaking Dawn, den sista boken i Twilight serien. Den är riktigt svÃ¥r att slita sig frÃ¥n faktiskt, men jag är inte besatt som mÃ¥nga andra här…

Det har visat sig att planerna för tjejernas vistelse har ändrats igen. Igår skickade jag ett mejl med en ny plan, men nu är det helt uppochnedvänt igen. Men det kommer bli jättebra ändå! Imorgon är de här om en vecka.

Jag lyckades få med mig kameran till skolan idag, så här bjuder jag på lite bilder ifrån min dag!

   Senior Assembly i gympasalen för att ta en stor gruppbild av sistaårseleverna.

Julia efterlyste bilder från huset där jag bor, och det får jag väl lägga in snart antar jag. Jag har ju ändå bott här i över ett halvår nu!

Idag under ceramics lektionen så satt vi och pratade lite om vad vi ville göra i framtiden. Jag berättade att jag ville bli läkare, och Kelly sa att hon också ville jobba inom sjukvården.

Noelle däremot sa att hon ville bli mamma. Hon ville bli precis som sin egen mamma, en hemmafru som tar hand om barnen och hushållet. Hon berättade att hennes mamma åkte till mataffären och handlade, gjorde middag och städade huset och att det hela verkade som det perfekta livet. Själv längtade hon så tills då hon själv kunde åka till mataffären för att det inte fanns någon broccoli hemma. Ja, det var hennes exakta ord.

Ikväll ska jag iallafall följa med Noelle till hennes youth group i kyrkan. Jag gör det bÃ¥de för att jag är intresserad av hur det är i kyrkan där nästan ala ungdommar här är med, och för att det ska bli kul attt räffa lite nytt folk. Jag är dock ganska säker pÃ¥ att det kommer vara en väldigt annorlunda upplevelse…

Idag hade Nicole med sig en stor pÃ¥se med apelsiner till mig! Jag berättade nämligen igÃ¥r att jag tyckte det var sÃ¥ fascinerande att folk växte apelsinträd i sina trädgÃ¥rdar. Nu ska jag alltsÃ¥ fÃ¥ smaka pÃ¥ ”äkta” apelsiner!

  Hemodlade appelsiner, i hemmagjord skål..!

Hjälp vad jag kände mig efter idag. När vi körde in pÃ¥ uppfarten här hemma sa nämligen Anna, ”Ã…h nej, de har fortfarande inte hämtat upp vÃ¥r post!”. Hämtat upp post, tänkte jag. Varför skulle nÃ¥gon ta deras post? Jag kände mig verkligen som ett levande frÃ¥getecken.
  DÃ¥ skrattade Anna och berättade att brevbäraren alltid hämtar upp ens post frÃ¥n brevlÃ¥dan sÃ¥ att man slipper posta den själv. Himlans förnuligt tycker jag, och inte förvÃ¥nande för USA. Det är ungefär samma princip som att de alltid packar ned  ens varor i pÃ¥sarna dÃ¥ man handlar i mataffären. SÃ¥dan service är lätt att vänja sig vid…

Men Ã¥ter till ämnet nu. Detta betyder ju att jag kan börja skicka högar av brev och vykort hem när som helst. Det enda jag behöver göra är ju att införskaffa kuvert och frimärken. Fast, det kan ju ta ett tag förstÃ¥s, sÃ¥ det är väl bäst att ni inte förväntar er nÃ¥gon post härifrÃ¥n än pÃ¥ ett tag ändÃ¥…

  När den lilla röda spaken är uppe, är det en signal till brevbäraren att man lagt dit post.

Angående det där att söka upp min tvilling, så ser det ganska problematiskt ut. Det går ju nämligen cirka tre tusen elever på min skola, så att hitta henne känns lite som en omöjlighet!

Idag var det måndag igen och en helt vanlig skoldag. Ibland är det lite svårt att få ihop intressanta inlägg i bloggen, eftersom det mesta är vardag nu härborta. Men ja, någonting har jag väl ändå gjort idag..?

Först och främst har mitt lÃ¥ngfinger svullnat upp och blivit rött och fint. Gör ont och kliar gör det ocksÃ¥, himla geting det där..! Detta gjorde det iallafall rätt svÃ¥rt i skolan, dÃ¥ jag hade problem med att greppa pennan när jag skulle skriva. Kan man inte skriva när man är i skolan, dÃ¥ blir det oftast lite komplicerat…

  Elaka rackare de där…

I ceramics kom ännu en skål ut ifrån ugnen, så idag målade jag den rosa med vita prickar.  Det ska bli min speciella flingor-och-fil-skål har jag bestämt! Jag är jättenöjd med den, en alldeles jämn och perfekt skål för en gång skull!

 När jag väntade vid parkeringen pÃ¥ att David skulle komma och hämta mig efter skolan, fick jag mig en rejäl chock. I bilen som rullade fram längst med trotoaren satt nämligen min spegelbild! Tjejen i bilen sÃ¥g seriöst ut precis som jag, det var fruktansvärt läskigt. Hon hade till och med hÃ¥ret hängade som en gardin för ansiktet, vilket mamma alltid klagar över att jag har. Jag blir nästan lite misstänksam över min kära mor och far. Tvilling? Det är ju faktiskt namnet pÃ¥ mit stjärntecken…

Senare: Jag kom just på att jag inte kan göra mina läxor nu ikväll, eftersom jag fortfarande inte kan skriva. Haha, flum egentligen..

Min dator har fått virus, hurra!  När David försökte hitta en lösning genom att kolla runt på olika websidor, då fick hans dator också virus. Den datorn är heldöd för tillfället och vi försöker förtvivlat att rädda min lilla laptop! Jag har iallafall tagit en backup på den nu, för att rädda bilder och dylikt.

Men det är inte slutet på de dåliga nyheterna. När jag promenerade till affären för att inhandla lite mat, då blev jag getingstucken! Aj och attans.

Sedan när jag kom hem ringde mina EF representanter, och eftersom jag lÃ¥tsades att inte vara hemma sÃ¥ mÃ¥ste jag nu ringa tillbaka till dem ikväll. De är lite udda folk om man säger sÃ¥…

Idag har varit en riktig städardag! Jag har rensat bilder på datorn, organiserat all min musik i ett nyinförskaffat Real Player, och jag har städat ur min byrå på en massa skräp.

Jag känner mig riktigt produktiv och nu ska jag nog spendera resten av kvällen med att pyssla med mitt scrapbooking album om det här året.

Imorgon blir det istället fixardag. Inhandla luncher inför veckan, ladda upp lite bilder på facebook, fixa naglarna mm. Ja, mycket viktigheter har jag för mig!

Idag har jag iallafall ocksÃ¥ pratat med Amanda och Marie. Om tvÃ¥ veckor kommer de sitta här i mitt rum, trötta och jetlaggade förmodligen… Att jag längtar är en underdrift!

Ikväll höll vi, skolans Humanitarian Club, en välgörenhetskonsert för barnen i Uganda. Där kidnappas nämligen barn dagligen för att slava som barnsoldater. För att rädda sig själva från att bli kidnappade flyr barnen hemifrån, bort från sina föräldrar, för att leva ett osynligt liv tillsammans med tusentals andra barn.

Trots att det naturligtvis var ett väldigt allvarligt ändamål, hade jag en väldigt rolig kväll..! Jag och Keerthanaa sprang runt i hela teaterbyggnaden bland förbjudna gångar, för att försöka hitta en väg upp på taket. När vi väl fann vad vi letat efter, stod det en låst dörr ivägen. Hm.

  Keerthanaa när vi smög runt…

  Law breakers

   Deborah och Keerthanaa

  Min käre vän John visade sig vara en av artisterna haha..

Imorses hörde jag ett konstigt, men pÃ¥ nÃ¥got sätt välbekant ljud utanför fönstret. När jag tittade ut sÃ¥g jag att det regnade, en grÃ¥ matta hängde över hela kvarteret. SÃ¥ mycket för Sunny California…

 När David sedan körde mig till skolan sÃ¥ vräkte det ned. Jag var dyngsur när jag väl kom under taket som tillhörde idrottshallen. Till min förvÃ¥ning insÃ¥g jag dock att jag därifrÃ¥n kunde gÃ¥ torrskodd ända till klassrummet där jag har min första lektion. Jag gÃ¥r i en ”utomhusskola” där det inte finns nÃ¥gra korridorer, utan det är helt enkelt utomhus. Jag har aldrig tänkt pÃ¥ att det fanns smÃ¥ tak överallt, vilka gjorde att jag kunde vandra i fem hela minuter utan att fÃ¥ en enda droppe pÃ¥ mig..!

 Dumt nog hade jag glömt min mobil hemma, så efter skolan fick jag ändå sitta en timme ute i regnet och frysa.

Idag har jag varit i detta land i ett halvår. Det är en ganska lång tid. Nog har inte året varit alls som jag föreställt mig att det skulle bli, det är mycket tuffare än vad jag trott innan!

Just den här dagen har varit speciellt jobbig, och jag önskar att jag var hemma i min IB klass för att sedan kunna cykla hem från skolan och flumma tillsammans med mina två bästa kompisar. Men jag måste fortsätta kämpa, det finns ju inget annat.

Simmningen idag var otroligt jobbig. Jag gjorde bara halva innan jag insÃ¥g att det var alldeles för svÃ¥rt för mig. Att tävlingssimma är faktiskt inte nÃ¥got som jag vill göra, jag gillar det helt enkelt inte. Därför kan jag inte göra det, även om det är vad jag ”borde” göra.

På engelskalektionen idag fick vi reda på våra finals. Jag fick 50 av 50 på min uppsats, vilket motsvarar ett MVG+. Läraren läste upp min uppsats för hela klassen, och dessutom för klassen som kom efteråt. Även om jag blev otroligt glad, så var jag ändå lättad att han inte utgav mitt namn!

Nej, nu fÃ¥r jag väl ta mig i kragen och bli glad igen. Life is not a series of happy moments, but a hard journey in which you struggle. Det skrev jag i min uppsats, fast det var ju inte riktigt min Ã¥sikt… Nej, idag vill jag bara krypa ner i ett hÃ¥ i jorden. Eller iallafall vara hemma i Sverige.

  Hemma…