EF Camp

Idag är det allra sista dagen av camp. Jag trodde inte att det skulle vara sorgligt alls, men jag hade fel. Det blir inte kul att lämna klassen D6, och ännu värre blir det att lämna tjejerna. Vem vet om vi någonsin kommer ses igen..?

Nu ska vi snart äta middag, och sedan är det dags för en avslutnings dans. 11.30 börjar bussarna att lämna Norwich, och vid 03.00 kommer alla studenter ha åkt.

Min egen buss går 01.30, mot Boston för att ta flyget till Dallas, TX. Där byter jag flyg till Los Angeles, och när jag kommer fram så ska min värdpappa David möta mig. Han ska köra mig till sina föräldrar i OC, där barnen väntar. Anna är i Denver på en konferans, och vi ska hämta upp henne på söndag för att köra vidare till Santa Barbara. Då är jag hemnma.

Anna har skrivit att barnen ska ta med mig till Downtown Disney (vid Disneyland) på lördag, de hade tydligen en massa planer.

Jag vet inte riktigt när eller varifrån jag skriver nästa gång. Förstå att jag är nervös nu!

Telefonerna här på camp har varit upptagna hela tiden när jag gått för att ringa. Idag äntligen så fanns det ett telefonrum ledigt och efter att ha klurat ut hut man använder telefonkortet, slog jag nummret till Amanda.

”Hej, vi är inte hemma just nu…”

Tack för den! Efter det nederlaget så ringde jag vidare till pappa. Han var lite duktigare, och svarade redan efter två signaler. Det var så skönt att äntligen få höra en röst från hemma, och mot slutet av samtalet fick han till och med Japp (älskade hunden) att skälla! (vilket är himla farligt för hemlängtan, men det gick bra!)

Hilde and Moritz the Evil Tomato

Igår for nästan hela Norwich campet iväg på en baseball match. Vi hade lärt oss den obligatoriska baseball sången på engelska letkionen, och smakat på riktigt baseballgodis (Cracker Jacks).

Förväntningarna var på topp, och alla var jätteivirga att se på matchen.

Det var bara det att efter tio minuter sÃ¥ insÃ¥g vi alla att baseball är urtrÃ¥kigt. Under hela matchen sÃ¥ träffade spelarna bollen en endaste gÃ¥ng. DÃ¥ ska ni veta att matchen var nästan fyra timmar lÃ¥ng. Jag vet inte om jag behöver skriva mer…

Men det är fortfarande rätt coolt att faktiskt ha varit på ett baseball game..!

”Take me out to the ball game,
Take me out with the crowd.
Buy me some peanuts and cracker jack,
I don’t care if I never get back,
Let me root, root, root for the home team,
If they don’t win it’s a shame.
For it’s one, two, three strikes, you’re out,
At the old ball game.”

Vädret börjar vända, tror jag. Det är så himla opålitligt; Ena sekunden är det 35 grader varmt, och nästa spöregnar det.

Men idag var vi iallafall på stranden, och det var himla roligt. Det finns faktiskt hur mycket snygga killar som helst här, och därför var det ganska kul att sitta vid strandkanten och blicka ut över utskiten.

Amelie har gått och förälskat sig i en av ledarna, Blondie (Michael) från Minnesota. Men det är hon inte precis ensam om att ha gjort, halva campet har spanat in honom.

Idag var jag och Saga himla otroligt förträffligt duktiga föresten! Klockan fem pÃ¥ morgonen (!) gick vi ut och sprang ungefär Ã¥tta kilometer! Detta ska nu bli vÃ¥r nya morgon rutin, fast i fortsättningen kanske vi inte springer riktigt lika lÃ¥ngt. Inte om vi vill överleva veckan som Ã¥terstÃ¥r av camp iallafall…

Norwich University, som jag befinner mig på, är egentligen en militärskola. Detta betyder att samtidigt som EF camp pågår, så hålls det militärläger för amerikanska killar. Dessa är väl mellan 15 och 19 år och ser inte så där jättebra ut någon utav dem, men ni skulle se deras lärare!

Vi började prata med honom i tisdags, och han var jättetrevlig. Vi blev lite halvt skrämda när han helt plötsligt började skrika på en av de yngre killarna som marscherade, och man såg hur seriöst de tog detta med the military.

Idag började vi prata lite med dem igen, och de berättade en massa saker som vi mÃ¥ste se när vi Ã¥ker till Boston (vilket vi gör imorgon försten!). SÃ¥ nu stÃ¥r planerna pÃ¥ Harvard University, Mike’s Pastries (bästa bakverken i hela Boston), Faneuil Hall (stort shopping mall).

Det är väldigt roligt att prata med lite ”riktiga amerikaner”, att se att det faktiskt gÃ¥r riktigt bra. Man känner sig riktigt stolt efterÃ¥t faktiskt.

Marscherande folk som skriker ”Left right left!!” hela dagen lÃ¥ng.

En av lektionerna vi har här pÃ¥ camp heter ”Current Issues”. Det handlar om stora omtvistade frÃ¥gor och debatter i USA. Idag pratade vi om rätten att bära pistol. Väldigt mÃ¥nga här i USA har pistoler hemma, och det är väldigt enkelt att lagligt skaffa sig en.

 Även fast vi visste att det är lätt att få tag på pistoler, så blev vi lite halvt chockade när vi såg en hel rad av dem i den stora varuhuskedjan Wal Mart. Seriöst..

PÃ¥ bilden är Sanna föresten, hon är himla bra att ha…

Jag har varit framme på camp i två dagar nu, men det var först idag som jag kom in på det trådlösa internetet.

Anledningen till att jag inte har hört av mig till någon är att jag inte har någon täckning alls på mobilen. Men allting är jättebra nu och vi ska snart gå och äta lunch. Det var lite jobbigt i början när vi inte kände några alls på campet, men nu känns allting bättre. Idag ska jag prova på cheer leading och sedan så ska vi åka iväg till ett köpcenter.

Jag skriver snart igen, nu när jag faktiskt har internet. Hoppas allt är bra hemma i Sverige!